Vardag igen

Så är julen förbi, en jul som liksom inte blev av. Den bara passerade utan att sätta något minne i mig.
Allt skuggades av att min Pappa gick bort hastigt fyra dagar före jul. Vi fanns med honom på sjukhuset
mina syskon och jag. Men ändå är det så svårt att ta in att nu finns han bara i mitt hjärta.
Tack och lov för mina ungar som stöttat och hjälpt till. Dotter som var med på sjukhuset, Norpan som bjöd in oss till att fira jul, Vidde som städade och tröstade, Anna som pyntade och tröstade, Ellen som kramade och tröstade, Kalle som trots att han fick sitta i en lastbil mest hela helgen och salta vägar hade tröstens ord.
Jag är lyckligt lottad som har mina ungar. Och min gubbe som finns när jag sitter där och säger om samma saker, så orkar han lyssna.

Ha det gott. PLUPP