Har varit tyst här på bloggen länge nu. Orsaken är tung att bära
Min lilla mamma Britta gick bort 10 november. Hon följde pappa efter bara 11 månader.
De var tillsammans i över 65 lyckliga år. Den kärleken de visade varann var otrolig.
Somnade hand i hand varje kväll.
De hade alltid tid för oss barn och sedan när barnbarnen kom så fanns de där för dem.
Stoltheten över sina barnbarnsbarn märktes när de talade om vad de kunde nu.
Som barn fick jag och mina syskon lära oss att alla var lika värda, vår dörr var öppen för alla.
De skilde inte på fattig eller rik, alla behandlades lika. En kopp kaffe och om det fanns något
till så blev man bjuden på det. Sedan pratades det, både länge och väl.
Igår så följde vi Mamma till den sista vilan. Att hon var omtyckt märktes, många hade kommit
för att ta farväl. Minnesgudstjänsten blev precis som jag önskat och som jag tror att hon velat.
Vila i frid lilla Mamma och lägg din hand i Pappas så kan ni vandra vidare i himmelen.
Var rädda om er. PLUPP
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar