Visst är ödet fantastiskt. I vintras så var jag med Uffe och Anna på IKEA i Uppsala. Då ringer min mobiltelefon och en kvinna presenterar sig. - Jag har hittat ditt barns mobiltelefon, säger hon. Jag ser nog ut som ett frågetecken för jag visste att där hade inget av mina barn varit. Vi pratar vidare och det är en mobil som tillhör familjen. Hon säger sin adress och jag åker dit. Väl där så pratar vi en stund och jag känner en personkemi mellan oss. När vi skiljs så ger jag henne hittelön, inte mycket, jag har bara lite i fickan. Vi åker och handlar, då får jag ett jättegulligt sms från kvinnan jag just varit hos. Hon berättar att hon hittat flera mobiler som hon lämnat till ägaren men aldrig fått tack eller hittelön. Jag svarar henne att det är så ovanligt att folk är ärliga och att jag blev så glad. Nu 5 månader senare pratar vi flera gånger i veckan ibland och jag tycker mycket om henne. Hon är lika gammal som en av mina äldsta döttrar men det är inget hinder. Kul att få en ny vännina och på ett lite annorlunda sätt. Hoppas det blir många roliga träffar i framtiden.
Må så grankott PLUPP
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar