Har gått och funderat en del under en lång tid, jaha, tänker ni, nu ska hon bli djup. Ja, det ska hon. Varför är det så svårt att bry sig om bara mig ibland? Jag hade planerat att ta "lilla vagnen" bara ett dygn och vara "superegoist" ta ett dygn där bara jag stod i centrum. Hade planerat vad jag skulle ha med mig, ett byte med finkläder om jag ville gå ut, skulle ha med tv och dvd om jag bara ville mysa i vagnen, vad jag skulle äta, om jag skulle ta kontakt med någon för utgång, ja så mycket jag ville göra fanns att välja på. Men gjorde jag det? NEJ! Jag stannade hemma, för att...........Har i hela mitt vuxna liv tagit hand om andra. Både i arbete som privat, tror jag var 13 när jag hade full koll i hemmet. Föräldrarna jobbade heltid och jag tyckte inte att de skulle behöva göra allt när de kom hem och var trötta. Det var ingenting som de begärde jag tog på mig det själv och det med glädje. Men idag efter så många år så har jag skämt bort alla mina nära och kära med att jag gör så mycket själv. Och oftast så är det med glädje jag gör det. Men ibland så längtar jag efter att bli "ompysslad" med samma kärlek som jag försöker ge. Att det inte är självklart att saker är gjorda. Själv tror jag att en del ligger i att mitt självförtroende är för lågt att jag alltid velat passa in men inte riktigt gjort det någonstans. Jag klagar inte på barnens kärlek för den bedyrar de ofta och jag tvivlar inte på dem. Kanske dessa tankar är något som kommer med åren, kanske de går över men något säger mig att jag inte är ensam i mitt funderande. Nu kommer nog många att säga -Vad klagar hon för! Går hemma och behöver inte arbeta. Ja, förvisso går jag hemma och blir försörjd men jag skulle ge hur mycket som helst för att kunna arbeta. Min kropp håller inte med om det, det går bara inte. Blev utförsäkrad för 10 år sen så det att inte kunna bidra är nog också en orsak till att jag försöker göra så mycket jag kan. Nu hade jag inte mer att skriva för stunden, får försöka vara lite mer positiv i nästa inlägg.
Var rädda om er och tack för alla underbara kommentarer.
Mossa, mossa. PLUPP
4 kommentarer:
Ibland behöver man skriva ner sina tankar och jag tycker att det är bra när man kan göra det. Jag känner faktiskt igen dina tankar och känslor.
Kram Stina
ja du behöver nog mer stöttning hemma med allt som ska göra och bli klart. Men du är pärla som ställer upp jämt även om mina småsyskon kanske skulle behöva klara sej lite mer på egen hand. Vi som skulle ta en tripp till Sundborn, vart tog den turen vägen tro. Kram
Oj jag kände igen mig mycket i det du skriver, så har det varit för mig, men idag tänker jag mera på mig själv,
Kram Jeanette
Stor kram till dig! Det skulle ha kunnat vara mig du skrev om :) Känner igen det såååå väl.
Skicka en kommentar