Fredag

Jag måste först tacka för alla fina kommentarer, de värmer i mitt just nu ledsna hjärta.
Många har tyckt att det var fint det jag sa om att våga ta kontakt. I mitt barndomshem så var det ofta "udda" människor som bjöds in, allt från luffare( så gammal är jag) till livskonstnärer. Jag fick lära mig att alla har något att ge, alla duger. Jag försöker att leva efter det fina som mina föräldrar gav mig i uppfostran. Det var nog där jag lärde mig att älska berättelser. Mina föräldrar lärde också oss barn att läsa böcker, jag kunde läsa när jag var fyra så det har blivit massor genom åren.
En av alla människor som kom till vårt hem var en luffare som var mycket gammal. Han hade varit smed så det var roligt både för honom och min pappa att prat, min pappa var ju också smed. De kunde sitta i timmar och prata. Det som jag minns mest av honom var lukten, han luktade inte illa men det luktade fotogenrök för han hade en fotogenlykta med sig när det var mörkt. Konstigt att man minns just lukter. Han hade också väldigt speciella skor, han gjorde dem själv. En träbotten som han sen nubbade fast läder på.Det prasslade alltid om honom för han hade tidningspapper som isolering innanför rocken. Dåtidens uteliggare. Då sov luffarna på ugnarna vid tegelbruken, här hade vi ett vid Alstasjön som beboddes av många luffare ibland. Den luffaren blev 106 år gammal tror jag och de sista åren bodde han på ålderdomshemmet i Örsundsbro, det var nog skönt för honom att inte behöva kämpa för allt.
Har varit ute nu på morgonen och sandat gården, huga vad halt det är, men nu kan man gå utan att halka. Passade på att sanda vid tant Inga mittemot oss också. Är man 85 år så kan man behöva lite hjälp med sånt för hon kommer inte ut till soptunnan och postlådan annars.
Nej, nu ska jag lägga mig på soffan en stund och se om det är något bra på "dumburken", älskar mat och inredningsprogrammen, och se om min rygg kan tänkas sluta värka. Den har värkt i flera dagar nu och jag börjar bli lite less på det.
Pling, tjingeling. PLUPP