måndag 17 januari 2011

Helgen har varit lugn. Lördagen tillbringades i butiken medans mågen lade golv i badrummet. Nu är det bara några passbitar så är det klart. Vi har hittat ett glashandfat som vi ska se om det går att sätta på det gamla skåpet vi har. Klarglas och marmor tror jag blir fint. Söndagen vaknade jag med en kropp som kändes så tung och febrig så det blev att vila hela dagen.
Jag hörde ett kåseri idag på Upplands radion. Det handlade om hur han åkt tåg och hans medresenärer sitter på varsit säte med väska bredvid sig för att slippa prata. Han berättade då om mormor som alltid tog bussen och pratade med den som satt bredvid med sin norrländska dialekt och rättframhet. Jag tror att vi alla skulle må bra av att släppa lite på integriteten ibland och prata med varandra, det är inte farligt, snarare jätteroligt. Jag har 20 år inom taxiyrket och har kört det mesta inom det yrket. Det jag lärt där är att lyssna. Tänk att få skjutsa en gammal människa som börjar berätta, finns ingen bättre historiebok. Önskar att jag kunnat spela in allt jag har fått lyssna till från dessa underbara människor. Saker som jag aldrig fått veta på annat sätt.
Den värme som man kände när tant Anna kom med en bunke nyplockade vinbär eller när tant Svea kom med älgkött som var färskt. -Det ska du laga till familjen, du har många små, kunde det låta. Hon delade med sig av det hon fått av jägarna på hennes mark. Eller när tant Anna i Kallås berättade vad en dräng eller piga hade för lön på ett år. Farbror Sivert som kunde berätta om ett helt liv som handlare i en liten by. Jag har suttit och lyssnat både i bilen och vid köksbord runt om i den bygden och bara njutit av alla berättelser. Känt stolthet när kunderna sagt att de helst ville åka med mig, en ynnest i mina ögon. Så gott folk ta ner väskan från sätet och bjud in din medresenär, det kan bli en trevlig resa med gott sällskap. Du har ju också en historia som kan intressera någon medmänniska. Man måste våga lite det kan ju vara en surpuppa också....fniss.....men vad vore livet utan utmaningar.
Eske teske, ha det gott! PLUPP

7 kommentarer:

Unknown sa...

Mänsklig kontakt är fantastiskt. Under många år hade jag som "sport" att bli bekant med de okända personer som satt bredvid mig under 50 minuter på planet till Stockholm....... Otroligt fascinerande. Många människoöden jag fick bli del av.
Vilket slags golv la mågen?
Ha det gottast!
//Ingemar

Inspiration i vitt sa...

så härligt att få ett renoverat badrum, tänk vad ni kommer att trivas där när det är klart. Tack för titten hos mig. Kram/Ingela.

Atelje Skärvan sa...

Det är härligt med möten,ofta är vi så fega att vi missar många givande samtal.
Tack för din kommentar.
Så du har också upplevt linne med strumpeband.Ja det var skönt när kalasbyxorna kom.
Kram Agneta

Unknown sa...

Svart kakelgolv låter ju så snyggt!!........ men smutsömt?
/Ingemar

Stina sa...

Härligt inlägg.:-) Kram Stina

Hanna sa...

Ja tänk tant Anna, hon var för go.
Ska bli så kul att se när badrummet är helt klart, det är ju så fint redan nu innan fog och porslin är på plats. Tror det kommer bli superfint med det runda handfatet. kramis

Lotta "EnVilsenLoppa" sa...

Vilket underbart inlägg !
Min mormor var oxå alltid rättfram fast hon bodde i Stockholm och hon hade alltid en förkärlek till a-lagare eller andra slitna samhällsmedborgare . Fast det tyckte man inte alltid var lika roligt när man var liten när hon prompt skulle sitta brevid dem på tunnelbanan . Men nu som vuxen önskar man att man var lite mer som henne .
Kraam/Lotta