Känslig

Tänk så litet det behövs för att tårarna ska komma. Jag sitter och läser alla härliga inlägg på bloggar och så är överskriften på ett inlägg : Oliv-träd. Då brister det, min pappas namn är Oliv och jag saknar honom så!
Tänker ju mycket på honom och alltid så dyker ett minne upp från när jag var barn, runt 4-5 år. Vi har varit och hälsat på grannarna och är på väg hem. Kallt och snö, kväll, det är stjärnklart. Jag fryser om händerna och är mörkrädd, då tar pappa min hand och hans hand är torr och varm, jag känner än hur det känns, sen
håller han ett finger i kappärmen så jag blir varm om armen också. Eller när vi dansade på köksgolvet till
Bill Haley, Rock around the clock, och jag får stå på hans fötter. Mycket skratt och fniss!
Min yngsta son har en bild av morfar i jeans med hängslor och han står på lilla ängen nedanför torpet och slår hö. Svettig och med bar överkropp.Vi har alla en speciell bild av våra kära. Jag kan fortsätta med mitt berättande om allt han betytt och vad han hittade på men det skulle ta för lång tid.
 Det finns en orsak till varför jag döpte honom till "Morfar Jinko" när mitt först barn som var hans första barnbarn föddes. Tänk så mycket de och mormor hittade på tillsammans.
Jag var "Lillan" för honom och mamma även om de inte sa det längre men vid födelsedagar så stod det alltid det på korten.
Min bror hade skrivit så fint till pappa, det lästes upp på begravningen. Det avslutades  med :- Vi ses igen pappa och om det finns bin i himlen så är du biodlare och då får vi smaka din goda honung igen. Så sant.
Min önskan om att "Tårar från himlen" skulle sjungas på begravningen blev genomförd, så vackert.
Var rädda om er och kramar PLUPP