Flyttad

Kommer upp på avdelningen, letar efter rummet. Nummer 6 ska det vara, runt ett hörn, ja, där är det. Stannar till läser på dörren. Sluss, öppna bara en dörr åt gången. Okej, stänger den första. Javisst ja, sprita händerna. Ser igenom rutan på nästa dörr att det är en sköterska där. Väntar lite, hon kommer ut och samtidigt ser jag att det är en man i rummet. Ojdå säger jag, har visst fått fel rumsnummer jag söker min mamma men här låg visst en man. -Ja, det är två-rum och hon är på toaletten. Men, vad säger mamma om det? Hon kan väl inte dela rum med en främmande man. - På den här avd. är platserna så eftersökta så man får ta det man får, svarar sköterskan.- Men min mamma är troende säger jag. - Ja, men så här är det, svarar hon igen och går ut.
Jag går in och ser att mamma kommer ut från toaletten, hon blir glad av att se mig är inte alls så förvirrad som de sagt i telefonen när jag ringde. Vi pratar lite och jag frågar hur hon mår.- Bra, men jag längtar hem, säger mamma. Jag tänker för mig själv att det kan jag förstå, här ska du dela rum med en främmande man som inte ens talar svenska. Då skulle nog jag också känna mig förvirrad.- Ingen telefon har du fått inkopplad heller. - Nej, den är trasig säger mamma den fungerar inte. Stackars henne, hon kan inte ens ringa sina nära för att höra välkända röster. Besökstiden är slut och jag måste gå. -Kör nu försiktigt säger mamma och jag får en kram. - Jag kör alltid försiktigt mamma det vet du. - Ja, vilken bil har du, den blåa som jag tycker så mycket om? -Nej, jag har Uffes bil.
- Det var bra. - Hejdå mamma, sov gott sen. - Hejdå, hälsa hem
Jag går ut ur rummet och känner mig som en stor svikare, är det meningen att man ska bli behandlad så här när man blir gammal så vill inte jag bli gammal. I morgon ska jag ta itu med detta, hon ska inte behöva dela rum med en man.
Känner när jag kommer ut att jag måste rensa lite känslor innan jag åker hem så jag åker till köpcentrat för att gå på apoteket men kön var för lång, orkar inte vänta. Går i några inredningsbutiker och där, åh så skönt. Systra mi! Den person i världen som jag behövde allra mest, där står hon som om hon hört min ångest. Vi kramas och sen går vi och en vän till och sätter oss på Burger king och fikar, pratar och pratar om allt och ingenting. Visst är det underligt att ingen av oss egentligen skulle dit..............Men det var en lugnare kvinna som åkte hem till familjen.
Krama varandra och tala om för era kära att ni älskar dem, innan det är för sent.
Mossa, mossa PLUPP