Goa kommentarer

Du Agneta, du skriver en så rar kommentar och att jag borde skriva en bok. Jag har faktiskt börjat på en men det går sakta. Ska försöka skriva av mig för att må bättre. Många säger att det har hjälpt dem. Den kommer till en viss del att handla om mig med lite ändringar här och där. Namnen stämmer inte, tror att det kan bli fel då, även om jag tycker att en del borde få skylta med sina namn. Men det blir nog bara knas då.
Idag har det varit loppisarnas glada tider. Vi hann med två stycken i grannskapet. Lite saker här och lite saker där. Dotra med familj hängde med på den ena och där blev vi båda kära i ett par bord som hörde ihop, troligen 40-tal och de kostade bara 50:-/styck. Men jag vill inte samla på mig saker än, vill se hur jag ska rusta det gamla huset först.
Nu sitter vi på altan, gubben o jag och leker vid varsin laptop. Knäppt, man borde umgås när det nu äntligen är semester! Men inte vi, jag lyssnar på Beatles, Hepstars och Hollies och bloggar. Tror att gubben lyssnar på musik han med men han måste ha lurar för jag spelar så högt! Fniss......!
Varmt som i stekpannan har det varit idag också, puh, igår kväll vid 22-snåret tog vi Cadillacen, cabbade ner och åkte in till Donken och strålade samman med lillsessan och prinsen. Där tryckte i oss onyttig mat. De ville inte åka töntbil med oss så de åkte merca. Donkenbesöket hade vi gjort rätt för eftersom vi hållit på hela dagen med att städa, riva tapet, måla tak, spacklat och rensat i "verkstan" och lillhuset som följde med i köpet. På fredag får farbrorn hämta nyckel till sin nya lägenhet så sen blir huset tomt och jag kan rocka loss med hammare, spik och tång, men akta mig för sågen. Riva i gamla grejer är ju sååå spännande. Jag är ju lite knäpp men det vet ni redan efter att ha läst de jag skriver. Det är nog ärftligt för min mamma älskade det också när hon var i min ålder (ung alltså......fniss).
Vår konvalecent, vovven, börjar må bättre men bulan finns fortfarande kvar. Hoppas det inte blir några men efter. Jag älskar denna hund för mycket, vet ju att han ska lämna oss när han blir bra, men man kan inte låta bli han är underbar. Stor som ett hus, 73 cm över havet i mankhöjd och lika lång. Ingen liten knähund alltså. Men när han vill sitta i knä så får bara frambenen rum.
Skönt nu börjar det blåsa lite svala vindar, det behöver vi efter dagens hetta. Nu är det skönt att varva ner i svalkan och så småningom krypa ner i en sval och skön säng för att vila onda kroppen. Den värker mer när det är varmt. Och tack och lov så har vi ett svalt sovrum, det ligger mot baksidan av huset och det är ett sutteränghus.
Förresten idag hörde jag att min butik knackade på dörren och sa att nu börjar det bli dags att öppna igen, du vill ju det så mycket. Klart jag lyder så om en månad så kanske det går. HURRA!
Då ska jag ha en jublande nystart!
Mossa, mossa alla goa rara vänner. Kram PLUPP