Har jag gjort bort mig ........nu igen?!

Så har jag då lyckats igen. Vad då? Skadat mig......så klart. Men idag blev det allvar. Målade på verkstan, ville passa på när det var uppehåll för en gångs skull. Hade målat färdigt så långt som jag nådde med lilla stegen och skulle bara dra det där sista taget innan jag skulle gå ner och byta till en högre stege. Då sjunker stegen i ena hörnet och jag faller, ett fall på ca 2 m, rakt ner i berget under. Slår i ryggen och bakhuvudet. Som tur var så stod prinsen bredvid och pratade med mig. - Mamma, nu ligger du still jag måste kolla dig först, säger han. Jag är så omtumlad och rädd så jag ligger kvar en stund men sen vill jag bara hem. Fullt med rödfärg över mig, ser säkert ut som om jag skadat mig svårt, men jag tar mig in där mina undomar tar hand om mig. Prinsessan kommer med ispåse till huvudet och prinsen hjälper till med avsköljning av färg. Sen blir det för mycket, jag känner att detta klarar jag inte. Prinsessan ringer ambulans. Först kommer deltidsbrandkåren i Örsundsbro, jättefina killar som med lugn fixerar nacken och ger syrgas. Under tiden står prinsen vid vägen och visar in ambulansen och sedan ringer han och meddelar mannen vad som hänt. Därpå kommer ambulansmännen och fixerar hela mig. Får ligga på en spinalbräda fastspänd som en kåldolme. Väl i ambulansen så får jag morfin mot smärtorna och något för mitt illamående och dropp blir satt. Ambulansmannen är så omtänksam och förklarar hela tiden vad han gör och varför, känner mig helt lugn. Det blir blåljus och sirener på väg in till Uppsala. På akuten så står det redan ett team och tar emot, mycket noggrant så undersöker man mig och jag får gå igenom en datormografiundersökning och sedan vänta på besked innan jag slipper ur kokongen. Hela denna tid så finns prinsessan med mig tröstande och uppmuntrande trots att hon var orolig för sin vovve. Som var hemma och sjuk. Äntligen får vi beskedet, inget skadat i rygg eller nacke. Jag slipper ur kokongen och får ligga i en vanlig sjukhussäng. Vilket ejderdunsbolster det kändes som. Får ligga ute i stora akuthallen i några timmar för att sen få det härliga beskedet. - Du får gå hem nu. Åh, ljuvliga känsla! Efter en snabbtur till ett matställe för snabbmat, börjar på M slutar på X, så åker vi hem. Ont i kroppen och en bula stor som handflatan har jag men det går över. Någon mer målning på stege lär det inte bli för jag är förbjuden av min familj. Eller som lillprinsen sa, - Mamma om du kommer hem och har slagit ihjäl dig så får du smörj! Klara ord alltså.
Ett jättefång rosor till deltidsbrandkår i Örsundsbro och till ambulansmännen som tog över efter dom. Kramar i massor till mina duktiga ungdomar som skötte det hela exemplariskt!
Aj och oj, var rädda om er. Mossa, mossa, kram PLUPP