fredag 4 september 2009

När lillan kom till jorden......

De väntade sitt tredje barn, -Hoppas att det blir en flicka. Han gick ofta omkring nu och nynnade på slagdängan "Jag vill ha en tös med långa flätor" tänk om? Inga och han hade träffats 1945 på våren. De gick på varsin sida av Svartbäcksgatan i Uppsala, han låg i lumpen på F16, han var klädd i sin permisuniform, på andra sidan gatan ser han 2 flickor komma gående, den ena sötare tyckte han. -Jag går över gatan kanske jag kan prata lite med dem. Sagt och gjort, han går över och det var så deras liv tillsammans började. Inga tyckte att han var så snygg i sin uniform. Nu hade de hunnit få 2 söner, 5,5 och 3,5 år gamla. Nu jobbade han som resemontör ända nere i Göteborg. Det blev mycken längtan efter familjen men när barnet kom då skulle han hem.

-Hej, ska vi åka en sväng med motorcykeln, frågar han en jobbarkompis. -Ja, det låtersom en bra ide. De åker iväg men när de ska passera en bro som svänger kommer de i obalans, kompisen hade aldrig åkt motorcykel och visste inte att man måste följa med i kurvorna. De kör rätt in i broräcket. Det blir transport till sjukhus och nu hade han en avgörande fråga att ta ställning till.- Knät är så trasigt att vi måste steloperera, hade doktorn sagt. Men det skulle inte gå han hade en familj att försörja och att gå med på det skulle innebära att han inte skulle kunna ha kvar jobbet. Jag säger nej, får chansa att det går bra.

Under tiden hade Inga, åkt in på BB för att föda deras barn. Det gick inte att få tag på Fredrik men farmor var barnvakt. Värkarna blev starkare nu de tog i ordentligt.- Nu är det dags, ta i nu så är det snart klart.- Så......ja fru Karlsson det är en liten flicka och hon suger på tummen. Grattis.

Telefonen ringer, Fredrik svarar det är Inga som säger att - Nu har du blivit far till en liten flicka!- Å,vad glad jag blir! Gick det bra?- Jadå, så bra så. När han lagt på luren kommer lyckotårarna, han hade inte vågat tala om att han varit med om en olycka. Han skriver i dagboken: Det blev en flicka!

Jag måste åka hem tänker han . -Jag vill se min dotter. Får ta tåget det går ju inte att åka motorcykel med gipsat ben. Anländer till Uppsala C efter många långa jobbiga timmar. Svägerskan Rakel möter upp och de tar en taxi till UAS BB. Rakel går in och hämtar Inga. Under tiden har Fredrik satt sig på en bänk i parken och kryckorna har han gömt under bänken. - Inga är ju nyförlöst så det gäller att ta det försiktigt. De bägge systrarna kommer ut och Rakel tar en promenad så att de får prata ifred. - Du Inga kom och sätt dig här jag vill prata med dig. - Jag ser kryckorna, vad har hänt?säger Inga. Fredrik förklarar och det går bra. Efteråt så får han se sin dotter som han tycker är den vackraste flicka han sett.

Ja, detta var berättelsen om när jag kom till världen, mycken dramatik men allt gick bra. Pappa har haft lite problem med sitt knä ibland men i det stora hela så har det fungerat. 5 år efter mig så kom det en lillebror också. Jag hade flätor en period så han fick sin "Tös med långa flätor".

Idag, 4 september så har mina föräldrar varit gifta i 61 år! Är inte det fantastiskt! Och dom är lika kära än, håller handen och pussar på varandra.
Jag har bytt ut namnen på mina föräldrar men annars så var det så det gick till.

Kramar PLUPP

4 kommentarer:

Hanna sa...

Det visste inte jag, skulle vilja höra ännuuuu mer nån dag. Kanske skriva en bok,hihi. Kramis

Lantliga drömmar sa...

Eftersom jag älskar mina morföräldrar så himla mycket fick jag naturligtvis tårar i ögonen. Kan riktigt se hur morfar satt på bänken och skruvade på sig.

Sjabbig men chic sa...

Vilken fin berättelse! Min mamma och pappa hade också bröllopsdag häromdagen. 42 år tror jag visst det var.

Kramis Lisa

Hemmet Är Min Borg sa...

åå vilken härlig berättelse du berättar, det är helt fantastiskt att dem håller ihop ännu, och så kära,man blir nästan lite rörd,
stor kram på dig

Bloggarkiv